Fre(e)dag

I tisdags var det botten.

I onsdags var jag halvdöd.

Igår hatade jag hela världen.

Idag är det bättre. Vet inte varför. Kanske för att jag kommer att åka t-banan på måndag igen.

En grå dag

Jag såg honom idag. I tunnelbana. Vet inte om han såg mig. Kanske inte. Kanske låtsades han att han inte såg mig.

Han lyssnade på misiken, och såg så ledsen ut att jag hade inget mod att säga hej. Det skulle inte ha gjort honom gladare. För ett år sedan skrev han att det sårar honom när jag skriver eller pratar med honom. Vet inte varför. Det kunde göra honom arg eller irritera honom, men såra? Jag frågade inte, bara slutade skriva, och jag hade inte sett honom sedan dess.

Min älskade. Vill bara krama dig. Och se ditt underbara leende.

Jag gråter inte

Åtminstone försöker.

Det inte är vänner som tar farväl.
Det är bara jävla fakking PMS =/